1999-2005 bodde jag i New York som medföljande till min man Olle Wästberg som då var generalkonsul. Jag fick utstå en del kritik för att jag lämnade mitt jobb för att följa med till New York. Det var inget svårt beslut för mig. Jag har sedan slutet av 60-talet varit i New York varje år och hade länge velat bo där. Vi kom till ett fantastiskt residens på 600 Park Avenue, men det var slitet och märkligt inrett. I allt informationsarbete jag tidigare arbetat med var det viktigt att budskap och omgivning skulle hänga ihop. Jag vägrade alltid att tala om tillgänglighet i lokaler som inte var anpassade. Att lyfta fram svensk design och tala för det på slitna persiska mattor kändes fel. Nyare design saknades också. Med hjälp av sponsorer och Konstfack lyckades jag omvandla residenset till en arena för svensk design, mat, kultur. Detta arbete finns dokumenterat bl a i böckerna ”Sverige i New York” och ”Med smak av Sverige”. Liksom i flera artiklar. Jag genomförde också tillsammans med Svenskt Tenn ett stort arbete där residenset användes som utställning och installation. Det blev ett     Läs mer

Under mina fem år i New York, med det svenska generalkonsulsresidenset på 600 Park Avenue som bas, hade jag tillfälle att använda estetiska uttryck för vad Sverige ville kommunicera. Det handlade om att välja inredning, konst och design för att understryka Sveriges ställning som spjutspets för IT och design. Vi hade upp till 5000 amerikaner hemma per år. Jag använde då nya svenska smycken för att väcka nyfikenhet och ge upphov till samtal och frågor. Att jag själv visade upp svenska smycken ledde till att jag ombads att kurera en utställning på The Armory, Park Avenue, åt The Bard Graduate Center inom ramen för The International Art + Design Fair 2005. Utställningen hette ”Contemporary Swedish Silver: New Approaches to An Enduring Tradition of Craft and Design”. Bodil Karlsson som gjort den stora gardinskulpturen på 600 Park ramade in utställningen med sina vackra plisseringar. Smycken visades av bl a Pia Aleborg, Sofia Björkman, Jenny Edlund, Auli Laitinen, Aud Charlotte Ho Sook Sinding och Annika Åkerfeldt. Konstkritikern Ken Johnson skrev i New York Times: ” The one –     Läs mer